Charlie 22 år, “det var depressionerna som fick mig att börja med droger!”
För fyra år sedan gick Charlies mormor bort. Bortgången fick honom att krascha totalt till följd av en svår depression som han ännu inte tagit sig ur, ”för mig var hon som en mamma, en pappa och en bästa vän”.
Idag är Charlie hemlös.
– Här på Mikaelsgården finns en så fin gemenskap! Det är många som är här trots olika problem. Vi umgås och äter. Jag kan vara mig själv utan att bli dömd. Det är också därför jag kommer hit, det är en trygg plats helt enkelt, säger Charlie.
Han fortsätter att berätta om sin svåra uppväxt i en förort nära Uppsala med en styvpappa som misshandlade hela familjen: honom, mamman och bröderna. Uppväxten var kantad av alltför mycket alkohol och droger.
– Det var mycket skit i min uppväxt! Jag har varit med om saker som inget barn ska behöva vara med om. När mitt liv föll samman så tog jag den enda vägen jag lärt mig, den kriminella.
När mormodern hastigt gick bort för fyra år sedan lämnade hon ett tomrum som Charlie inte kunde hantera. Han berättar att han kraschade totalt med en så pass svår depression att han började höra röster. Sedan dess har han plågats av både depressioner och psykos.
– Det var den psykiska ohälsan som drev mig mot drogerna. Jag brydde mig inte om hur jag mådde bara jag hade tillräckligt med knark som kunde dämpa depressionen och psykoserna.
Nu drömmer Charlie om att bli frisk från sitt cannabis- och tablettmissbruk. Han vill sluta med kriminaliteten och bli frisk från depressionerna. Han tycker att samhället ska satsa mer på psykiatrivården med bättre planeringar och bättre samordning mellan socialmyndighet och beroendeenhet.
– Vi måste ta den psykiska ohälsan på allvar! Samhället måste bli bättre på att kommunicera. Nu är allt uppdelat i olika grenar där ingen har koll på vad den andra gör.
Charlie ler medan han berättar att en viktig del av Mikaelsgården är deras te. När han är i verksamheten dricker han flera muggar sedan fikar han ända fram till stängning.
– Jag älskar te, men har inga pengar. Här får jag dricka hur mycket te jag vill.
– Sedan är de som arbetar här jätteduktiga! De är så drivna och vill verkligen hjälpa. De ger inte upp. De ringer samtal till sos och om de inte får tag i dem så ringer de igen och igen och igen.
Han fortsätter,
– De ställer myndigheten mot väggen, något som jag aldrig lyckas, eftersom jag är i underläge. De som jobbar här är verkligen drivna människor som vill hjälpa.
Charlie heter egentligen något annat.