“Volontärarbetet är vår bebis.”

Eva och Stein Brevemark har varit volontärer hos Stadsmissionen i Uppsala i många år.
– Jag hade tänkt att man kan skänka pengar och det gör vi också, men så kände jag att jag kan skänka dem här två fysiskt också, skrattar Eva och pekar på sig själv och Stein.

Eva och Stein har mer eller mindre alltid varit samhällsengagerade. År 2016 fick Eva syn på att Stadsmissionen sökte volontärer.

– Jag pratade med volontäransvarig som förklarade vilka olika verksamheter och uppgifter som fanns, hon frågade mig vad jag skulle tycka var roligt och jag frågade var jag behövdes.

Det landade i att Eva började som volontär på Mikaelsgården med uppdraget att hämta bröd och andra varor hos bagerierna i morgonen, två gånger i veckan, med hjälp av lådcykel.

– Ja det var några år minns jag, säger Stein, jag kommer ihåg de vackra bilderna på dig och cykeln där.

Till Mikaelsgården kommer hemlösa människor och människor som på något sätt lever i socialt utanförskap. Här finns gemenskap, mat, dusch, sängar och möjlighet till att få byta kläder. Vid den här tiden var det få volontärer som hade körkort så efter ett tag fick Eva frågan om hon skulle kunna tänka sig att byta uppgift och i stället köra Mikaelsgårdens bil och hämta varor bortom stadskärnan. Detta var mitt i bitkalla vintern och hon tackade glatt ja till att få köra varm bil. Ett tag blev det rätt mycket så då drog Eva in Stein i uppdraget. Nu är lösningen att de delar på uppdraget.

– Vi har suttit precis som föräldrar gör för att få ihop veckoschemat med sina barns aktiviteter, skjutsa och lämna – ”vem tar Stadsmissionen nästa vecka?”, berättar Eva.

Både Stein och Eva tycker att det är väldigt bra med en fast tid en gång i veckan som de båda kan förhålla sig till, kan inte den ena, så kan den andra ta uppdraget nu.

Volontärerna betyder mycket

– På Mikaelsgården behöver vi volontärer som hjälper till i köket, serverar, hämtar och lämnar varor och ser till att klädförrådet sköts, säger Lisa Pettersson, volontäransvarig på Stadsmissionen.

Hon säger att det är mycket tack vare volontärerna som personalen kan jobba på ett mer strukturerat sätt med gästerna. Personalen kan då ägna sin tid åt att sitta i möten med gäster och handläggare, hjälpa gästerna etablera kontakter så att de får så bra stöd och hjälp som möjligt.

Engagerar sig för att skyddsnätet inte räcker till för alla

Eva och Stein tror att alla har möjlighet att ge av sin tid, det gäller bara att prioritera. De menar att för en del kan det till och med visa sig vara en del av den berömda ”egentiden” då man kommer i väg och gör något bortom hemmet och familjelivet.

– De flesta som får höra att vi är volontärer har nog aldrig ens funderat över att något sådant existerar. Det är väl nackdelen med Sverige. Att man inte förväntas hålla på med sådant här över huvud taget för att det här ska någon annan göra och skattemedlen ska ta hand om det, säger Stein.

Eva håller med.

– Ja det är lite ”svenskt” att inte vara van vid att göra något för andra. Vissa av våra Uppsalavänner vet inte vad Mikaelsgården är och att den ens finns. Jag försöker sälja in engagemang på ett snällt sätt. I stället för att tala om för folk att de har det alldeles för bra och behöver hjälpa andra, så säger jag ”ja men du som är så bra på det här” och så vidare. Men det är återigen mentaliteten att ”någon annan i Sverige löser det här, det behöver inte vara jag”.

Eva menar att Sverige är så pass segregerat att var och en är i sin egen socioekonomiska grupp där man ser varken uppåt eller nedåt. Hon beskriver det som en bubbla.

– Blundar du så ser du inte och då blir det en chock när du inser att skatten inte tar hand om detta åt dig eller andra. Så jag tänker att om jag erbjuder några timmar så hjälper det faktiskt. Tid är också pengar. Och sen så mår man bra, kanske att man gör det av helt egoistiska anledningar. Men jag blir också otroligt ödmjuk. Jag förmedlar bostäder på dagarna, det är vad de jag möter inte har. Den insikten gör något med en.

Rekommenderar alla att bli volontärer

Just kring julen får Stadsmissionen ofta in många som vill göra en insats. Sedan svalnar det av. Det kan vara av vikt att tänka på att hemlöshet och social utsatthet pågår 365 dagar om året. Därav kan frivilliginsatser till och med vara mer behövda andra delar av året.

– Det är inte mycket tid du behöver lägga. Jag trodde att Stadsmissionen skulle ta hela handen när jag gett lillfingret, så har det absolut inte varit. Det har alltid utgått från mig och hur mycket jag vill lägga ner, säger Eva.

Via Volontärbyråns webb kan du se vilka uppdrag som är aktuella just nu. Här anmäler du också ditt intresse så tar volontäransvarig hos oss kontakta med dig så fort som möjligt. Klicka här för att se uppdragen.