Unga hemlösa måste fångas upp av kommunen

Att människor ska få leva ett drogfritt liv är alltid målet men en del kan inte bli drogfria och alla har rätt till ett värdigt liv, skriver Johanna Rudmark Hagström och Carola Matilainen.

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På Mikaelsgården, vår verksamhet för hemlösa och socialt utsatta, möter vi en växande grupp sysslolösa unga vuxna 20–30 år gamla. När de unga vuxna blir fler och fler så knuffas gruppen äldre hemlösa åt sidan, det är helt enkelt inte möjligt att ge adekvat stöd till den ökande gruppen hemlösa och socialt utsatta i de verksamheter som finns i Uppsala i dag – vi måste tillsammans hitta nya lösningar innan det är för sent.

Gruppen unga hemlösa saknar livserfarenhet och förmåga att tillgodogöra sig krav. Individerna i gruppen har ingen grundtrygghet, inget nätverk, har aldrig haft chans på ett bostadskontrakt, de är inte anställningsbara. Många har inga fungerande kontakter och klarar inte av att söka jobb själva utan åker runt mellan behandling och kriminalvård. Däremellan väntar de på nästa möte med handläggare där små mål som handlar om jobb och bostad sätts. Trots att många handläggare utför ett bra arbete sker måluppfyllelse sällan. För varje dag som går i väntan på möten med handläggare så ökar risken att vara fast för alltid på grund av sin oförmåga.

Stödet måste individanpassas ytterligare för att bryta utvecklingen. På Mikaelsgården gör vi allt vi kan men vi räcker inte till. Individuellt stöd och förkortad väntetid till olika insatser skulle göra att inte bara gruppen av unga personer, utan att alla som befinner sig hemlöshet med missbruksproblematik, slipper vistas på gator och i det offentliga rummet.

Vi efterfrågar ett stödboende som enligt vår definition ökar möjligheten att lyckas, där drogpåverkade personer inte bestraffas med avvisning. Kraven på de flerstegsboenden som existerar i Uppsala är alldeles för höga för gruppen. I dag finns härbärge som ger tak över huvudet, men här slutar också möjligheterna till ett stabilt boende för den som inte lyckas bryta sitt missbruk. Nästa steg i modellen är träningsboende som inte tillåter snedsteg. Testar du positivt för påverkat tillstånd är det åter till härbärge.

Stödboende enligt vår definition ska tillåta påverkat tillstånd bland de boende – men inte droganvändning på plats. Det boendealternativ som finns i dag passar helt enkelt inte alla, vissa människor kommer aldrig att bli drogfria men alla har rätt till ett hem. Gemenskap är en viktig grundpelare när du har bränt alla broar på grund av missbruk och oförmåga. Stödboendet kan liknas vid ett kollektiv, gemenskapen ger ett alternativ till det destruktiva liv många lever. Det ska vara en plats dit man kommer för gemenskapen mellan personal och andra gäster. Med denna fasta punkt som är anpassad efter verkligheten, ökar möjligheterna att bli drogfri. Med hjälp av närvarande personal, deras mänskliga bemötande och inställning så blir varje persons behov och förutsättningar bättre tillgodosedda.

I dag utgår stödet på nuvarande stödboende från en modell: det här erbjuder vi och inget annat. Att människor ska få leva ett drogfritt liv är alltid målet men en del kan inte bli drogfria och alla har rätt till ett värdigt liv. Det kan erbjudas med högre tolerans, synlig personal som finns i stunden när personen är motiverad till förändring trots pågående missbruk och får ett bemötande som gör att konflikter inte skapas. Till syvende och sist handlar det just om vilket samhälle vi vill ha. Vi kan inte enbart erbjuda stöd till de som har förmåga att möta krav medan vi sysslar med förvaring för andra. Det rör sig inte bara om att minimera ökningen och förebygga utvecklingen – utan också om att se till att de grupper som i dag får stå tillbaka likaledes nås av det stöd de behöver och har rätt till.

Vi önskar:

  • Att föra en dialog med kommunen och övriga intressenter om hur vi tillsammans kan starta ett stödboende enligt Stadsmissionens definition.
  • Att unga personer som lever i hemlöshet i Uppsala tidigare fångas upp av kommunen för att få större möjlighet att bryta sitt nuvarande livsmönster.
  • Att kommunen ges verktyg att sänka trösklarna till bostäder för fler genom ändrade regler för bostadssökande.

Johanna Rudmark Hagström, socialchef, Uppsala Stadsmission

Carola Matilainen, föreståndare Mikaelsgården, Uppsala Stadsmission