Trakasserier är en del av Daniels vardag
Det är tidig höst när vi träffar Daniel* utanför en affär i en medelstor svensk stad. Daniel är en man från Rumänien, med fru, fem barn, två barnbarn och en sjuk mamma. Han har åkt fram och tillbaka till Sverige i flera års tid och tigger för att kunna försörja sig och sin familj.
Daniel sitter nära ingången till en butik på en egenbyggd pall, med sin packning, filt och pappersmugg. Han ställer sig leende upp när vi kommer gående. Daniel vet att vi är där för att intervjua honom idag om de allvarliga situationer han får utstå dagligen. Han är redo att berätta sin historia. Daniel har blivit regelbundet trakasserad och förnedrad av personer i Sverige under flera års tid.
– Det är tre till fyra personer per dag som beter sig illa mot mig. Alla sparkar inte, men de kan säga elaka saker och svära åt mig, berättar han.
Personerna som beter sig illa tillhör olika kön, åldrar och samhällsklasser. Berättelserna är många och innehåller både hot och våld. Daniel berättar om en äldre kvinna med rullator som han hälsade vänligt på, men som svor tillbaka och sparkade honom på knäet. En medelålders man sparkade iväg hans mugg och sparkade sedan mot hans kropp så att han behövde skydda sitt huvud med armarna. En annan man drog symboliskt fingret över sin hals som ett indirekt hot när han passerade. En ung kvinna spottade mot honom och försökte sedan köra över honom med sin bil. Daniel har också vid flera tillfällen blivit utschasad och attackerad av personal i en butik.
Trakasserierna påverkar hans mående
– Man känner sig dum, ledsen och vill bara gå därifrån när någon trakasserar en. Jag undrar varför de beter sig så. Det är inte så att jag stoppar handen i deras ficka. Okej om de vill ge mig något, men jag har inte tvingat någon att ge mig pengar, säger Daniel.
Trakasserierna är inte begränsade till dagtid. För cirka ett år sedan när Daniel sov utomhus i tält tillsammans med några andra kamrater, kastade ungdomar så kallade Molotovcocktails, glasflaskor fyllda med lättantändlig vätska, mot deras tält.
– Jag har kommit hit för att få ihop pengar, men jag är rädd för att sitta ute och sova utomhus. Rädd för att någon dödar mig, berättar han.
Daniel säger att det är mer vanligt att folk är otrevliga än att de kollar honom i ögonen och hälsar tillbaka. Få personer säger ifrån när andra människor beter sig illa. Men det finns små ljusglimtar i hans vardag.
– Jag blir fylld av glädje av att höra folk svara snällt tillbaka på min hälsning och blir jättelycklig av att någon tar mitt parti, säger Daniel med ett strålande leende.
Få vågar polisanmäla
Therese Lekander är verksam inom projektet ”Pentru Tine – För dig” för Sveriges Stadsmissioners räkning. Hon har arbetat med stöd till utsatta EU-medborgare i flera år och känner Daniel väl. Den bild han målar upp stämmer väl överens med berättelser hon hört från flera andra personer i samma situation.
Therese försöker uppmana utsatta EU-medborgare att polisanmäla de brott som begås mot dem. Detta för att synliggöra hatbrottens omfattning, bidra till att de prioriteras och upphör, samt att de som utsätts ska få stöd. Det är dock svårt att få utsatta människorna anmäla. Många utsatta EU-medborgare har låg tilltro till polisen, på grund av tidigare händelser i hemlandet och i Sverige. Få av dem har en dörr att låsa efter sig då många sover utomhus och är rädda för att förövarna ska hämnas.
– Det senaste året har det skett över 1000 enskilda händelser med olika former av trakasserier, men vi har ännu inte lyckats få någon av de utsatta att polisanmäla. De få gånger vi genom åren har lyckats polisanmäla, har brottet alltid skett mot fler än en person, berättar Therese.
Vikten av att vara medmänniska
För Daniel och många av de EU-medborgare som blir hotade och trakasserade, är det väldigt viktigt att få berätta för någon som lyssnar, tror på en och kan ge stöd.
Det uppsökande projektet ”Pentru Tine – För dig”, som drivs av Stadsmissionen i flera svenska städer, spelar i det avseendet en betydande roll. Projektet pågår till juni 2021, med finansiering av FEAD**.
* Daniel heter egentligen något annat men hans riktiga namn används inte för att säkerställa anonymitet.
**FEAD = Fund for European Aid to the most Deprived (fonden för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt)
Pentru Tine är rumänska och betyder ”för dig”. Projektet ger genom uppsökande arbete hälso- och samhällsinformation med fokus på EU-medborgares rättigheter och skyldigheter i Sverige, hemlandet och EU, samt hur man hittar rätt väg för att få sina rättigheter uppfyllda.
Lokala fältteam arbetar uppsökande i Uppsala, Stockholm, Linköping och Eskilstuna. Fältteamen består av hälsokommunikatörer samt personal med språkkunskaper, kulturell kompetens och erfarenhet av socialt arbete. Gruppaktiviteter med fördjupad information ges också på varje lokal ort. Projektet pågår till juni 2021 och drivs av Sveriges Stadsmissioner med finansiering av FEAD (fonden för europeiskt bistånd för dem som har det sämst ställt).