Skamligt att Uppsala kommun inte mäter hemlösheten
Debattartikel publicerad i UNT den 22 december.
Människor med låga inkomster löper i dag en stor risk att hamna i hemlöshet. Nära hälften av de som lever i hemlöshet gör det på grund av ekonomi samt avsaknad av nätverk. Ändå saknar fortfarande Uppsala kommun en årlig kartläggning av hemlösheten.
Hemlösheten har ändrat ansikte. Tidigare hade majoriteten av de som levde i hemlöshet ett alkoholberoende. Nu är det mindre alkohol till förmån för tabletter och psykisk ohälsa. De grupper där hemlösheten riskerar att öka är bland fattigpensionärer, unga killar med psykisk ohälsa och barnfamiljer. I Uppsala visar Socialstyrelsens senaste kartläggning att 43,1 personer per 10 000 invånare lever i hemlöshet vilket handlar om nästan 1 000 personer. Rapporten släpptes 2017 och nästa planeras till 2023. Socialstyrelsen tar alltså fram hemlöshetsrapporter med oerhört glesa intervaller, ungefär vart sjätte år. Eftersom Uppsala kommun enbart vänder sig till Socialstyrelsen för att få statistik över hemlösheten innebär det att en föråldrad statistik ligger till grund för politiska och administrativa beslut. Stadsmissionen i Uppsala kräver färska hemlöshetssiffror från kommunen varje år, precis på samma sätt som till exempel Malmö stad tar fram sin årliga hemlöshetsstatistik – något de gjort ända sedan 1996. Faktum är att det är skamligt att Sveriges fjärde största stad fortfarande inte har någon egen kartläggning när kommuner som Sollentuna, Skövde och Nyköping har (Stockholms stadsmissions senaste hemlöshetsrapport visar att omkring 19 kommuner i Sverige själva mäter hemlösheten).
Om vi ska kunna motverka hemlöshet och utanförskap är det viktigt med färska siffror. Människor som saknar bostad far väldigt illa. Det är svårt att komma tillbaka in i samhället när du väl fallit utanför. En stor del av dem som besöker våra verksamheter är unga killar som mår psykiskt dåligt. Om vi inte har verktygen och förmågan att handla direkt blir det mycket svårare att skapa en förändring senare. Dessutom är det kostsamt för kommunen både humanitärt och monetärt att inte ha kunskap, verktyg och resurser till att förebygga och motverka hemlöshet.
Någon ljusning i bostadsmarknaden kan vi inte heller se eftersom kommunens fokus läggs på nyproduktion av bostäder med skyhöga hyror. Nybygget är inte till för människor med ekonomiska bekymmer och än mindre för hemlösa som ofta saknar både arbete och lön. I Stockholms stadsmissions senaste hemlöshetsrapport beskriver stadsmissionerna en svensk modell för sociala bostäder. Här finns det flera goda exempel att titta närmare på från Finland, Norge, Tyskland och Österrike. Sociala bostäder behöver inte öka segregation och stigmatisering. Istället skulle en svensk modell för sociala bostäder kunna ge oss nya, värdefulla verktyg mot hemlöshet. För att lyckas i arbetet med att utveckla sociala bostäder behöver vi vara många goda krafter – kommun, civilsamhälle, fastighetsbolag, regering och riksdag – som alla kan vara med och bidra på olika sätt. Men först behöver kommunen ta fram färsk hemlöshetsstatistik samt en kartläggning om vilka som kan bli aktuella i denna typ av boendelösning. Uppsala Stadsmission vill att kommunen tar
hemlösheten på allvar genom att:
- Kartlägga hemlösheten inom kommunen varje år
- utveckla en svensk modell för sociala bostäder som fungerar här i Uppsala
Med stadsmissionens förslag skulle Uppsala få nya, värdefulla verktyg för att motverka hemlöshet och en efterlängtad nystart. Att arbeta för ett genomförande av både en hemlöshetsrapport och nya innovativa boendelösningar skulle verkligen vara en värdefull julklapp för de människor som vi möter.
Margaretha S Paras
Direktor Uppsala Stadsmission
Johanna Rudmark Hagström
Socialchef Uppsala Stadsmission
Läs debattartikeln i UNT