"Man kan väl säga att jag druckit mig genom livet"

Peter, 60 år, föddes mer eller mindre in i alkoholen. Med en brokig uppväxt på olika fosterhem tog han sin första mellanöl när han var tretton år gammal, ”det var då alla bitar föll på plats” konstaterar Peter.

I nästan tio år har Peter lyckats hålla sig nykter. Han kommer fortfarande ihåg den där dagen då han skrevs ut från behandlingshemmet, 2008. Han hade legat inne i sex månader och var fast besluten att hålla sig nykter.
-Jag hade en sådan motivation! Jag kände att nu fick det vara nog. Motivationen måste ju börja med dig inifrån. Du måste tro på det, säger Peter.

På åttio- och början av nittiotalet levde Peter i en familj med fru och barn. Alkohol drack han endast vid speciella årstillfällen. Han tror att fotbollen lyckades hålla honom borta från missbruk under denna period.
- Man kan väl säga att jag druckit mig genom livet. Men att jag faktiskt också lyckats hålla mig nykter i längre perioder. Äktenskapet slutade i skilsmässa och samma år skrev Peter in sig på behandlingshem för första gången. Han arbetade då inom missbruksvården och arbetsgivaren stöttade honom i hans behandling.
- Jag låg väl inne i fyra veckor och efteråt lyckades jag hålla mig nykter i några år. Då var vi ett gäng som startade ett boende för missbrukare och en second hand-butik. Men -96 började jag dricka öl igen och något år senare, Peter slår handen över huvudet,
- fuff! Så accelererade det.
Peter berättar om sin uppväxt som barn till en pappa som var alkoholist. Även hans morfar och farfar var alkoholist och hans mamma mådde psykiskt dåligt. I början av sextiotalet bodde de i svartbäcken i en tvåa utan varmvatten och med utedass. Hans mamma kämpade i flera år för familjen men det slutade ändå med skilsmässa.
Peter hamnade på olika fosterhem.
- Jag var en riktig spelevink på den här tiden. Det var full fart framåt. Jag har väl ingen diagnos på ADHD, men jag har alltid haft otroligt mycket energi.
Peter minns när han drack sin första mellanöl i Tunabackar. Han var tretton år gammal och det var nu som alla bitar skulle falla på plats.
- För första gången vågade jag närma mig tjejer. Det var en sådan befrielse. Jag visste ju inte vem jag var på den här tiden. Jag hade bott på fosterhem och gått i tio olika skolor i Sverige. Nä, det är väl inget man skulle rekommendera för något barn. När Peter blev vuxen fick alkoholen en dämpande effekt. Han berättar att han självmedicinerade med alkohol för att gå ned i varv. Och att de svåraste perioderna kom när han kände sig ensam.
-Runt millenniumskiftet hade jag supit bort lägenhet, körkort och familjerelationer. Det är ju liksom ingen som vill ha någon alkis springande i hasorna. Jag drog mig undan och skaffade nya vänner. Jag drogs till mina likar, de som också missbrukade.
Under flera år skulle Peter sova på olika ställen. Ibland på härbärge, ibland på Sagahemmet, ibland hos hans dåvarande flickvän. Sedan 2008 har han varit nykter alkoholist.
- Jag brukar komma till Mikaelsgården när jag är ledig från jobbet. Jag hälsar på gamla kompisar som jag missbrukat med. Det är ju så mycket som vi upplevt tillsammans. Jag ser ingen skillnad på missbrukare och missbrukare, alltså om man är aktiv eller inte aktiv, i grund och botten är vi ju alla av samma skrot och korn, säger Peter.
Han fortsätter,
- Det är liksom en känsla att komma hit och träffa de gamla uvarna. Se hur de mår och höra lite skvaller. Sedan brukar jag också få lite lovord från dem. De är glada att jag klarar av att vara nykter och vem vet kanske kan jag inspirera någon?
I dag bor Peter inneboende hos en bekant. Han arbetar på Byggverket, med att riva och återuppbygga badrum. Han sparar så mycket han kan varje månad för att klara av pensionen om några år. På frågan om han ångrar något i sitt liv svarar han med ett skratt,
- Näe du, vad har väl jag att ångra? De beslut som jag tagit har lett mig till den jag är idag. Och i dag mår jag väldigt bra.


Så här stödjer du Uppsala Stadsmissions arbete för
hemlösa och socialt utsatta

Läs mer om Stadsmissionens arbete för människor
i hemlöshet och beroende