”Allt jag vill är att bryta mitt missbruk och hitta en bostad”

Hussein 3

Hussein är 58 år gammal och har brottats med ett drogmissbruk i många år. Sedan i somras lever han i hemlöshet och besöker sedan dess nästan dagligen Mikaelsgården för att hitta värme, gemenskap och få sig ett mål mat. Nu är vintern här – den tuffaste perioden på året för alla människor som saknar tak över huvudet.

Vi träffas på Mikaelsgården en kylslagen, gråmulen förmiddag. Hussein har precis vaknat efter en stunds vila i dagrummet, utmattad efter ännu en svår natt utan riktig sömn. Vissa nätter sover han på natthärbärget en bit bort, andra nätter tvingas han att sova utomhus eller i de utrymmen han kan hitta för att hitta värme – i trappuppgångar, soprum eller källare. Det är en väldigt tuff tillvaro som sliter på både psyket och kroppen.

För några månader sedan var han väldigt nära döden, då han blev instängd i en hiss under en hel helg. Hussein berättar om den fruktansvärda upplevelsen som fortfarande hemsöker honom i hans drömmar:

– Jag var på besök i Alby centrum och letade efter en viloplats på eftermiddagen. Jag hittade en hiss i en kontorsbyggnad och somnade sedan snabbt på golvet. När jag vaknade var hissdörren stängd och den gick inte att öppna. Jag fick panik och försökte kalla på hjälp genom hisstelefonen, men den var sönder och ingen hörde mina rop på hjälp eftersom alla hade gått hem över helgen.

I tre nätter satt Hussein fast i hissen, helt isolerad och utan mat och vatten. Han saknade sin mobiltelefon och kunde därför inte larma på hjälp. När han, svårt uttorkad, hittades av personal i byggnaden på måndagsmorgonen var han väldigt illa däran. Ambulans tillkallades och han fick snabbt föras till sjukhus.

– De sa att jag var väldigt nära döden och att jag inte hade klarat många timmar till i hissen. Jag har varit med om mycket i mitt liv, sett och upplevt mycket elände, men det här är det värsta jag varit med om och det är något jag aldrig kommer att glömma. Jag trodde verkligen att jag skulle dö och kan fortfarande känna paniken.

Från en välordnad tillvaro till ett liv i utsatthet

Hussein levde tidigare ett välordnat liv, jobbade och var gift. Han har också en son, som idag är vuxen. Under tio år drev han en kiosk och hade anställda. Verksamheten gick bra. Men 2007 rasade det ihop totalt.

– Jag fick inte förnyat tillstånd att driva min kiosk, blev arbetslös och hittade inget nytt jobb. Relationen med min fru sprack. Dessutom förlorade jag min syster i cancer kort därefter. Jag gick in i en djup depression och förlorade snabbt allt. Drogerna tog över mitt liv och sedan dess har jag varit helt fast i missbruk. Allt jag vill är att ta mig ur det och hitta tillbaka till ett vanligt liv. Börja jobba igen och hitta en bostad. Men jag upplever inte att jag får den hjälp jag behöver.

Hussein understryker att många i hans situation, inte minst yngre människor, delar uppfattningen om svårigheterna att få rätt stöd, när viljan att bli fri från missbruk verkligen finns där. Det handlar också om att hjälpen kommer i rätt tid från berörda myndigheter.

–  Det kan dröja flera månader, upp till ett halvår, innan man agerar på våra signaler. Då har situationen ofta förvärrats än mer och ibland kan det till och med vara för sent. Jag har förståelse för att saker kan ta tid, men man får inte glömma att det här handlar om människor. Och om liv och död.

Kylan tilltar och mörkret blir allt mer kompakt när vi nu räknar ned de sista dagarna av året. Nu är vintern här, den värsta perioden för alla människor i hemlöshet. En redan tuff miljö blir de kommande månaderna närmast outhärdlig. Mikaelsgården fungerar dagtid som en livboj för många utsatta, då de där erbjuds värme, gemenskap och en bit mat. Men sedan väntar kvällen, natten och ovissheten ute i kylan. Och med den följer en stor oro för Hussein och andra i samma situation:

–  Varje dag är en kamp och jag vet inte hur länge jag kommer att orka. Samtidigt känns det hopplöst. Jag bollas bara mellan olika människor och myndigheter när jag söker hjälp. Det känns som att ingen lyssnar eller försöker förstå mig när jag förklarar att allt jag vill är att komma bort från det här livet.

 

Hjälp Uppsala Stadsmission stötta socialt och ekonomiskt utsatta, samt människor i hemlöshet.

Swisha din gåva till 900 28 25 eller stöd oss genom vårt PG 90 02 82-5 eller BG 900-2825.

Tack för ditt bidrag!

 

Språk »