“På Mikaelsgården blir man sedd och behandlad som en människa!”

Reine för hemsidan

Jag möter Reine vid Uppsala Stadsmissions dagverksamhet, Mikaelsgården, en fredagsmorgon i slutet av januari. Temperaturen visar knappa 10 minusgrader och Reine har en alldeles för tunn jacka på sig, en sommarmodell, som knappast värmer i den bistra vinterkylan. Han är lite uppvarvad och stressad eftersom det varit en stökig morgon – polisen kom på besök, då grannarna klagat på trafiken i trappuppgången.

Reine har under många år levt som hemlös i Uppsala, men har för tillfället en bostad som han gärna delar med sig av till andra som för tillfället saknar tak över huvudet. Och där finns ett problem:

– Vi försöker ju hjälpa varandra, vi som är, eller har varit, i den här situationen. Just nu har jag lägenhet och kan hjälpa andra som annars får frysa ute. Men grannarna klagar på springet i trappuppgången. Jag har fått en varning redan, och får jag en till, då åker jag ut. Det vore illa. Jag har väntat länge på den här lägenheten.

Svår och jobbig uppväxt
Reine har en trasig barndom i bagaget. Blev utsatt för övergrepp i tidig ålder, hade missbruk i familjen – en cancersjuk mamma som gick bort redan när han var 8 år och en pappa som inte alls var närvarande under uppväxten. Redan när han var 7 år började han missbruka alkohol, han hade självmordstankar och gjorde till och med ett försök att hänga sig som liten, berättar han. Ingen runt honom såg vidden av problemet och kunde ge honom rätt hjälp i rätt tid.

– Efter att mamma gick bort hamnade jag i fosterhem på en bondgård utanför Uppsala. Där blev jag utnyttjad som arbetskraft och fick ofta bara äta gröt, medan den övriga familjen åt riktig mat till middag. Det var stökiga år, då jag mådde väldigt dåligt. Jag gick ut grundskolan med sämsta möjliga betyg och stack sedan från fosterhemmet efter nian.

Hela hans ungdom och vuxna liv har präglats av fortsatt otrygghet, utanförskap och olika grader av missbruk. Efter en tid på ungdomsvårdhem i Norrland återvände han söderöver tillbaka till Uppsala. Han uppskattar att han levt större delen av sitt vuxna liv, runt 25 år, i hemlöshet. Även om han just nu har ett boende, så ser han inte ljust på framtiden.

– Det handlar om en ständig ångest, med minnen och tankar som jag inte kan komma undan och fly ifrån. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det och jag räknar min tid dag för dag, ja till och med minut för minut. Med tanke på hur jag mår, så är det en stor daglig kamp för mig att behålla mitt boende. Men tappar jag det är det kanske kört.

Vintern är värst
Att leva som hemlös är fruktansvärt berättar Reine. Särskilt under vintern när temperaturen faller långt under minus. Precis som många andra människor har han sett dokumentären ”36 dagar på gatan” som visades i TV under december förra året. Han hoppas att fler människor fått upp ögonen för problemet.

– Alla människor borde pröva att bo på gatan för att se hur det är. Och gärna i 100 dagar istället för bara en månad. Om folk förstod bättre hur det känns, och hur lätt det är att faktiskt hamna där, tror jag att fler skulle vilja göra mer för att hjälpa andra som saknar tak över huvudet.

Mikaelsgården – en livboj
Uppsala Stadsmissions dagverksamhet Mikaelsgården, välkomnar människor i social- och ekonomisk utsatthet och hemlöshet. Särskilt under vintern är Mikaelsgården livsviktig för många besökare. Här kan man varje dag i veckan få sig värme och ett mål mat, samtidigt som man träffar andra människor att dela erfarenheter med.

– I Sverige borde man kunna ge bättre stöd till de som rasar till botten och behöver hjälp. Det borde finnas fler natthärbärgen och fler ställen som Mikaelsgården – det är en livboj för många av oss. Här blir man sedd och behandlad som en människa!

 

Bidra till Uppsala Stadsmissions Vinterinsamling – ge ditt stöd till socialt-och ekonomiskt utsatta och människor i hemlöshet!

Du kan bidra via Facebook eller genom att swisha till: 900 28 25 (märk gärna ditt bidrag ”vinter”), alternativt ge ditt stöd genom
PG: 90 02 82-5 eller BG: 900-2825. Tack för din omtanke!

Språk »