"Jag drömmer om att bli respekterad som människa"

Första gången Nicoleta kom till Sverige var för tre år sedan. Hon har sedan dess rest fram och tillbaka mellan Rumänien och Uppsala tre gånger. Tigger, för hon i Storvreta.

Nicoleta sätter sig i fåtöljen på Crossrads och rättar till kläderna. Hit kommer hon för att duscha, äta mat och värma sig. Men framförallt kommer hon för gemenskapen och samtalen människor emellan.
- Jag fick reda på Crossroads för tre år sedan, genom några kvinnor jag känner. Det var mer glädje och skratt då. Jag kan märka att attityden mot oss romer hårdnat i Uppsala och därför är mitt hjärta lite tyngre. Det är tystare här, fler som tittar ned i golvet, menar Nicoleta.
Hon tycker att det blivit en stor skillnad före och efter sedelinlämningen i år. Allt sedan slutet av juni har det blivit mycket svårare att tigga på Uppsalas gator,
- det händer att folk spottar på mig när de går förbi eller fnyser. Det finns även de som demonstrativt sprayar parfym när jag kliver på bussen. Jag förstår inte varför. Jag duschar så mycket jag bara kan här på Crossroads.
Nicoleta berättar att det fortfarande finns människor som är snälla mot henne och gör hennes liv lättare att leva. Flera av dem bor på platsen hon brukar tigga.
- Det finns en svensk kvinna som ringer då och då. Vi kan prata spanska med varandra. Vi förstår inte varandra jättebra, men vi kan skratta ihop och det betyder mycket.

Nicoleta har tre barn som bor hemma i Rumänien. Hennes äldsta dotter har separerat från sin man som dottern har två barn med. Eftersom dottern har en ny man har det fallit på Nicoletas lott att även ta hand om dotterns barn.
- Jag hoppas att mina barn ska få det bra och känna sig trygga! Jag har slutat hoppas på att de ska bli rika, utan det räcker gott och väl med att de får ett normalt liv fullt med möjligheter så att de kan ta hand om sina familjer. Nicoleta fortsätter,
- sedan drömmer jag om att bli respekterad och behandlad som en vanlig människa. Jag har fått utbildning i städ genom Stadsmissionen och hoppas givetvis på arbete. Min svenska är däremot för dålig, så jag måste bli bättre först. Nicoleta talar varmt om Crossroads. Utan Crossroads, menar Nicoleta, hade hon varken kunnat duscha, få mat eller utbildning.
- Ja, Crossroads betyder jättemycket! Ibland har vi stannat kvar här tillsammans med personalen. Vi har skrattat tillsammans och haft fina samtal. Här känner jag mig förstådd och sedd.

Läs mer om Crossroads