"På Kvinnobyrån blir jag sedd för den jag är! Mitt självförtroende har ökat” 

För 11 år sedan separerade Ann-Marie från dåvarande sambon Lars. Hon berättar om ett 12-årigt förhållande kantat av både psykisk och fysisk misshandel, där Anne-Marie än i dag måste ha fortsatt kontakt med Lars för barnens skull.

Det var i höstas som en sjuksköterska på länshälsan tipsade Anne-Marie om Uppsala Stadsmissions verksamhet Kvinnobyrån. Då hade Anne-Marie precis blivit sjukskriven och hade därför mer tid över till annat.
- Fast det gått elva år sedan separationen har jag fortfarande svårt med konflikter. Så fort det blir något börjar jag stamma. För att kunna gå vidare i livet har det därför varit viktigt för mig att prata med någon som har erfarenhet av att arbeta med just våldsutsatta kvinnor.
Det var på en buss i början av nittiotalet som Anne-Marie och Lars pratade med varandra för första gången. Hon berättar att hon fick en känsla av direkt trygghet där på bussen.
– Ja, det kändes hemtamt på något vis, säger hon.
Det slutade med att Lars bjöd hem Anne-Marie på middag. Varningsklockorna, konstaterar hon, började ringa tidigt in i förhållandet. Men hon ville inte lyssna. Den första smällen kom först ett par år senare. Då Lars höll deras dotter på åtta månader i famnen medan han och Anne-Marie stod i köket och diskuterade. Plötsligt släpper Lars deras dotter i golvet och slår med båda handflatorna mot Anne-Maries tinningar. Det blir en stjärnsmäll utan dess like och Anne-Marie faller till golvet.
- Jag vart rädd. Jag tänkte vad håller han på med? Vad gör han? Jag begrep ju inte. Enligt honom hade han inte gjort något fel. Han tyckte att jag provocerat fram det där slaget, säger Anne-Marie.
Åren efter följdes av både psykisk och fysisk misshandel. Många frågar sig kanske varför Anne-Marie stannade kvar i förhållandet med Lars. Hon svarar,
- Som man bäddar får man ligga. Jag hade ju inga släktingar, ingen mamma eller pappa. Eftersom jag valt att skaffa barn med honom tyckte jag nog litegrann att jag fick skylla mig själv. Men någonstans lärde jag mig att börja tassa på tå. Jag kände mig väldigt liten.
Till slut tyckte Lars att det var fel på allt som Anne-Marie gjorde: hon städade fel, hon lagade maten fel, hon redde såsen fel och hon kokade pastan fel. Hon började känna en oro i kroppen när hon visste att han skulle komma hem från jobbet.
- Det fanns ingen plats för mig! Jag var helt slut. Jag var inte respekterad för den jag var utan bara för sakerna jag gjorde. Och sakerna var det nästan alltid fel på.
Till slut nådde hon en punkt då det inte gick att fortsätta. Bägaren hade runnit över för allra sista gången. Hon meddelade Lars att det var slut. Separationen och åren som följde var långt ifrån smärtfria. Anne-Marie behövde nu samarbeta med den man som i så många år misshandlat henne både psykiskt och fysiskt – för barnens skull.
- Man kan ju tro att man äntligen får lite lugn och ro när man lämnar ett förhållande. Men så är det inte.  De här männen hittar andra vägar att komma åt en. När de inte kommer åt dig rent fysiskt så blir det genom barnen. Och det är så fruktansvärt synd, konstaterar Anne-Marie.
I höstas började hon få samtalsterapi på Kvinnobyrån. Att samtalen var kostnadsfria var viktigt för henne eftersom hon var sjukskriven.
- Här har jag blivit coachad och fått tillbaka min självkänsla. När man blir utsatt för någon som håller på så här, så blir man inte så stark inåt, då är det viktigt att hitta tillbaka till sig själv. Hon forsätter,
- det är så många saker som jag har funderat över under åren. Och när jag gör det blir det ofta error i huvudet. Jag kan inte förstå hur Lars tänkte. Ibland känns det som att han spelat rysk roulette med mig och barnen, tillägger hon.
I dag är Ann-Marie 56 år. Hon berättar att Lars pappa och farfar var likadana som Lars. Det är ett mönster som Ann-Marie nu hoppas bryta. Hon vill lära sina barn att respektera varandra och människorna omkring.
- Det var inte lätt att separera från Lars. Men när jag väl bestämt mig fanns det ingen återvändo. Jag kände ju någonstans att jag ändå var värd någonting bättre.
På Kvinnobyrån har Ann-Marie fått prata om allt det svåra och de tankar och frågor som hon funderat på sedan separationen.
- Här har jag fått så mycket energi! Jag har blivit sedd för den jag är. Jag har nu förstått att de tankar jag tänkt inte var knasiga. Jag är inte tokig. Efter att fått höra att jag var dum i huvudet och en idiot i så många år är det viktigt att nu få höra motsatsen. Det är inget fel på mig!
Ann-Marie begrundar orden och ler,
- Tänk va! Bara en sån sak.

Läs mer om Kvinnobyrån 

Anne-Marie och Lars heter egentligen något annat.